Till Hund

Bloggen har flyttat till tillhund.wordpress.com

Populäraste hundraserna 2011

Publicerad 2012-01-10 20:24:06 i Ras-artiklar

Det hände en del på rasfronten i den svenska hundvärlden under förra året. Om man ser till kennelklubbens statistik så fortsätter schäfern att tappa i popularitet. I 30 år låg den på första plats bland alla raser men förra året halkade den plötsligt ner på andra plats, till förmån för labrador retriver. Sammanställning för 2011 visar att schäfern numer ligger på tredje plats.

Schäfern har, som vi tidigare berättat (HÄR), numer delats upp i två skilda raser beroende på hårlag och rasen har dessutom bytt namn till Tysk schäferhund.

Labradoren behåller sin första plats även i år och den som kliver förbi tysk schäferhund och upp på plats nummer två bland Sveriges populäraste hundraser (baserat på registrerade hundar) är golden retriever.

En av de hundraser som ökat allra mest i popularitet är bordercollien, som har hoppat från plats 21 och ända till 14:e plats. En förklaring kan vara det allt mer växande intresset för bordercollien inom grenar som agility och lydnad. Chihuahuan är fortfarande en populär ras, och skulle man räkna kort- och långhårig som samma ras skulle chihuahuan ligga på plats nummer två.

Frågan är väl kanske om det är en fördel eller ligger en ras till last att vara populär ute i stugorna?

Två nya hundraser, Hvratski ovcar och Tenterfield terrier, registrerades under 2011.
Nu har det registrerats 332 raser och rasvarianter i Svenska Kennelklubbens stambok sedan 1889.



Den som är intresserad av att läsa Svenska Kennelklubbens artikel om den uppdaterade rasstatistiken kan KLICKA HÄR.


Bearded Collie

Publicerad 2011-04-07 07:41:13 i Ras-artiklar

Bearded collien hör till grupp 1: Vall-, boskaps- och herdehundar. Den har starka rastypiska drag som hör en vallhund till, och den både vill och behöver arbeta mycket för att må bra och vara harmonisk. Tillfredställer man dess behov av fysisk och mental aktivering har man en trogen vän för livet.



Tycker man om en aktiv och alert hund, och vill ägna många timmar åt någon form av träning och aktivitet samt pälsvård så är en Bearded collie en utmärkt hund. I grunden är det en ras som är avlad för sina egenskaper inom vallning, och utpräglade vallhundsraser bör i första hand få utlopp för sina instinkter genom sådan typ av aktivitet. Men det finns många andra sätt att aktivera sin hund - det viktiga är att både hund och förare trivs och får ut något av samarbetet!

Bearded collien har även, tack vare sin starka flockinstinkt, ett stort behov av sällskap och vill i regel inte vara ensam några längre stunder. Å andra sidan har man en hund som i allmänhet inte gärna sätter efter vilt på skogspromenaden då den är avlad för andra prioriteringar.

Det är en positiv hund som älskar allt och alla, tar emot känd som okänd med glädje så vill man ha en vakthund bör man se sig om efter en annan ras.

Pälsen behöver mycket omvårdnad för att inte tova sig och bli smutsig. Den fäller visserligen inte mycket men å andra sidan följer det med en hel del smuts, grus, sand och annat utifrån så man bör vara medveten om att det kan behövas en och annan omgång med dammsugaren för att hålla rent.

Mer om pälsvård, Bearded colliens histora och rasen i allmänhet kan man läsa på Specialklubben för Bearded Collie.


Ursprungsland: Storbritannien


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Bearded collie skall vara en torr, stram och rörlig hund. Trots den kraftiga kroppsbyggnaden får bearded collie inte verka alltför tung, utan skall ge ett ganska luftigt intryck. Typiskt för rasen är de klara ögonen med det forskande uttrycket.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd:
Hanhundar 53-56 cm
Tikar: 51-53 cm

Uppförande och karaktär:
Bearded collie skall vara vaken, livlig, aktiv och ha gott självförtroende. Den skall vara en mentalt stabil och intelligent vallhund, utan några tecken på nervositet eller aggressivitet.

Färg:
Skiffergrått, rödaktigt fawn, svart, blått, alla nyanser av grått, brunt och sandfärg, med eller utan vita tecken.

Päls:
Pälsen skall vara dubbel. Underullen skall vara mjuk, ullig och tät. Täckhåret skall vara strävt, kraftigt, långt och litet raggigt, men inte ulligt eller lockigt. Lätt vågig päls är dock tillåtet. Hårremmens längd och täthet skall vara tillräcklig för att ge skydd mot väder och vind och framhäva hundens konturer, men pälsen får inte vara så riklig att hundens naturliga linjer döljs.

Australisk Terrier

Publicerad 2011-03-15 11:16:50 i Ras-artiklar

Den Australiska Terriern hör till grupp 3: Terrier. Det är en stor hund i litet format, som klarar av samma typ av uppgifter som stora hundar klarar. Australisk Terrier utvecklades från allroundhundar som användes till allt från sällskap till råttjakt och vakt efter att ha tagits i land på den australiska kontinenten från de brittiska öarna.





Australisk Terrier, som i vardagsmun kallas för Aussie (ej att förväxlas med Australian Shepherd som även den bär detta smeknamn) är en robust hund som är tämligen lättskött - dock krävs en fast hand och något mer motion än många andra småhundsraser. Med fast hand menas någon som är konsekvent och kan vara tydlig med vilka regler som gäller för denna hund som annars kan vara ganska envis.

Pälsen är rak- och strävhårig, med en mjukare tofs på huvudet.

Läs gärna mer på rasklubbens hemsida Aussieklubben eller specialklubben Svenska Terrierklubben.


Ursprungsland: Australien (dock ursprungligen hundar från Storbritannien)


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Den australiska terriern skall vara alert, aktiv, sund och robust med utpräglad terrierkaraktär. Den otrimmade, sträva pälsen bildar runt halsen en tydligt framträdande krage. Kragen skall sträcka sig till bröstbenet. Det långa kraftfulla huvudet hjälper till att framhäva det robusta och kärva utseendet.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd: Hanhundar ca 25 cm, tikar något lägre
Vikt: Hanhundar ca 6,5 kg, tikar något lättare

Uppförande och karaktär:
Rasen är i grund och botten en arbetande terrier men dess lojala och jämna sinnelag gör den lika lämplig som sällskapshund.

Färg:
Blå, stålblå eller mörkt gråblå, med djup gulröd tan-färg alternativt enfärgat röd eller rent sandfärgad. Vita tecken på bröst och tassar betraktas som fel.


Varghybrider som husdjur

Publicerad 2011-03-11 22:07:13 i Ras-artiklar

För ett par år sedan när jag var i Kroatien så fanns på samma ort en semestrande familj med två varghybrider. De var korsningar mellan schäfer och varg.

Otroligt vackra djur men av beteendet att döma inte särskilt lyckliga. Speciellt den ena av dem var så stressad att jag nästan inte ville titta. Den sökte trygghet hos sin människoflock men kunde ändå inte slappna av. Det fanns ingen aggressivitet men däremot stor flyktbenägenhet.

Vargen är till naturen ett väldigt skyggt djur, och trots att den är släkt med våra tamhundar så innebär det inte att den klarar av att anpassa sig till ett liv med oss människor. Det var många tusen år sedan våra hundars förfäder och vargen skildes åt och hunden domesticerades till dagens tamhund. Många av de grundbehov och beteenden som finns hos hunden liknar vargens, men samtidigt har evolutionen format våra hundar till det djur den idag är och det finns även stora olikheter mellan vargen och tamhunden.

I Sverige är det inte tillåtet att äga och avla på korsningar mellan hund och varg. Sedan 1 januari 1998 är det förbjudet att hålla, avla eller sälja apor och rovdjur som sällskapsdjur. (med vissa undantag - se nedan)

Utdrag från Jordbruksverkets hemsida:

Rovdjur får inte vara sällskapsdjur


Det är förbjudet att ha andra rovdjur än hundar, katter, grävlingar och tama illrar som sällskapsdjur. Du får inte heller hålla eller sälja
  • hybrider mellan tamhund och vilda hunddjur, till exempel varg eller dingo
  • hybrider mellan tamkatt och vilda kattdjur
  • korsningar mellan sådana hybrider och vilda arter.
Hybrider som är förbjudna är första till och med fjärde generationen efter korsning mellan vilda arter och tamhund eller tamkatt.

Hundar får inte kallas varghybrid i annonser


När en hund bjuds ut för försäljning eller annan överlåtelse är det förbjudet att använda beteckningen varghybrid eller på annat sätt ange att hunden har särskilt nära släktskap med varg eller har rovdjursliknande beteende eller utseende. Detta står i artskyddsförordningen.
 

Vissa vilddjurshybrider kan vara tillåtna


Det förekommer avelsarbete för att skapa nya raser av vilddjurshybrider. Exempel på sådana är varghybriderna Saarlos Wolfhund och Tjeckisk varghund, samt vildkatthybriderna Bengal, Savannah och Chaussie.
 
Vill du föra in ett sådant djur från utlandet ska du först studera stamtavlan, där parningen med vilt djur noteras. Om de fyra senaste generationerna är fria från vilda djur får du ha djuret i Sverige.


Rottweiler

Publicerad 2011-03-02 19:30:16 i Ras-artiklar

Rottweilern hör till grupp 2: Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar.  Det är en kraftfull hund, både fysiskt och mentalt, som kräver en fast hand och ett stort engagemang av sin ägare för att fungera bra, men det är även en mycket vänligt sinnad hund som många gånger är en kär vän i barnfamiljer.




Rottweilern är en mycket gammal hundras och användes tidigare som vakt- och boskapshund. Det är en utmärkt brukshund då den präglas av arbets- och samarbetsvilja samt ett mod och en naturlig skärpa. Den används många gånger som tjänstehund. En rottweiler mår allra bäst då den får flera timmars motion och hjärnstimulans dagligen, och har man inte den tiden eller vet med sig att man efter en tid tröttnar på att ägna så många timmar till hundträning så bör man se sig om efter en annan ras.

Man kan läsa mer om rasen hos dess specialklubb Svenska Brukshundklubben eller hos Svenska Rottweilerklubben.

Ursprungsland: Tyskland


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Rottweilern är en medelstor till stor, kraftig hund, varken klumpig eller lätt, inte högställd eller luftig. Den välproportionerliga, kompakta och kraftiga kroppen skall ge intryck av stor styrka, rörlighet och uthållighet.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd
Hane:
        61-68 cm;
        61-62 cm liten
        63-64 cm medelstor
        65-66 cm stor = korrekt storlek
        67-68 cm mycket stor
Tik: 
        56-63 cm;
        56-57 cm liten
        58-59 cm medelstor
        60-61 cm stor = korrekt storlek
        62-63 cm mycket stor

Vikt
Hane: Ca 50 kg
Tik: Ca 42 kg

Uppförande och karaktär:
Rottweilern är till sin grundläggande natur vänlig och godmodig. Den är barnvänlig, mycket tillgiven, följsam, lydig och arbetsvillig. Den ger ett rustikt intryck och dess uppträdande är självsäkert, nervfast och oförskräckt. Den reagerar med stor uppmärksamhet på omgivningen.

Färg:
Färgen skall vara svart med väl avgränsade tecken, i en mättad rödbrun nyans, på kinder, nos, halsens undersida, bröst och ben samt över ögonen och under svansroten.

Fransk Bulldogg

Publicerad 2011-02-07 20:27:23 i Ras-artiklar

Fransk Bulldogg hör till Grupp 9: Sällskapshundar. Den kallas bland annat för en stor hund i liten förpackning och hundarnas clown - ja kärt barn har många namn. Den franska bulldoggen är en liten familjehund som älskar att stå i centrum, men är inte desto mindre envis. Detta till trots finner den sig lätt till rutinerna hos sin familj. Förutom till sällskap har rasen använts som vakthund.




Att följa med till skogen är såklart en favorit, vilken hund tycker inte om det, men likväl trivs den som stadshund med övervägande promenader runt kvarteret. Man bör tänka på att rasen kräver lugna aktiviteter under de allra hetaste sommardagarna då den inte tål värme särskilt bra, och att tillgång till skugga och svalka är ett måste.

Pälsen är korthårig.

Fransk Bulldogg hör till specialklubben Svenska Dvärghundsklubben och rasklubben Fransk Bulldogg Klubb Sverige, där man kan läsa mer om man är intresserad av rasen.


Ursprungsland: Frankrike


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Helhetsintrycket är typiskt för en dvärgdogg. Den franska bulldoggen skall vara liten men kraftigt byggd i förhållande till sin storlek. Den skall vara kompakt med samlade proportioner.
Den skall vara korthårig, ansiktet skall vara kort och trubbigt, öronen skall vara upprättstående och svansen skall vara medfött kort. Den franska bulldoggen skall ge intryck av att vara aktiv och intelligent. Den skall vara välmusklad, ha en kompakt kroppsbyggnad och en kraftig benstomme.

Storlek/Vikt:
Vikt: 8-14 kilo

Uppförande och karaktär:
Rasen skall vara sällskaplig. Glad, lekfull, sportig och vaken. Den är speciellt tillgiven mot sina ägare och mot barn.

Färg:
Fransk Bulldogg får ha en enhetligt fawn eller tigrerad pälsfärg, med eller utan begränsade vita fläckar samt vit pälsfärg, med eller utan medelstora till stora fawnfärgade eller tigrerade fläckar.

Dansk/Svensk gårdshund

Publicerad 2011-01-24 20:51:51 i Ras-artiklar

Den Dansk-Svenska gårdshunden hör till Grupp 2: Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar. Dansk/Svensk gårdshund är en hundratals år gammal ras som från början användes främst till att vakta gårdar och jaga råttor, men även till jakt och som sällskap på gårdarna runt Östersjön.

Numera är det en sällskapshund, som oftast inte gärna är ensam utan vill vara med och nära sin familj. Helst hela tiden. Livet för en gårdshund har alltid varit fullt av aktivitet, och den kräver att få använda både sin kropp och hjärnkapacitet. Den arbetar gärna, och rasklubben tipsar om aktiviteter som agility, spår, sök och lydnad. Långa promenader hänger den med glädje med på!

Till utseendet påminner den dansk/svenska gårdshunden om Jack Russel terriern, men den har ett mildare temperament.

Tidigare kallades rasen för Skånsk terrier och Råttehund, och trots att rasen funnits i flera hundra år så har någon intensiv föräldlingsavel eller inkorsning av andra raser inte skett.

Pälsen är släthårig och lättskött, men fäller ett par gånger per år.

Läs mer om rasen hos Rasklubben för Dansk/Svensk Gårdshund, specialklubben Svenska Gårds och Vallhundklubben samt SKK.


Ursprungsland: Danmark och Sverige


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Rasen skall vara liten, kompakt och svagt rektangulär. Den är exteriört sent färdigutvecklad.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd
Hane: 34-37 cm
Tik: 32-35 cm

Uppförande och karaktär:
Rasen är alert, livlig och uppmärksam.

Färg:
Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika storlek och kombinationer (svart, tan, leverbrunt och olika nyanser av fawn). Med eller utan tanteckning. Mycket små fläckar eller prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet.

Boxer

Publicerad 2011-01-04 23:28:09 i Ras-artiklar

Boxern hör till grupp 2: Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar. Det är en bruksras som lämpar sig för all typ av arbete, gärna inom sök, och det är inte ovanligt att man finner den vid till exempel polisiärt arbete och som väktar- eller räddningshund.


Boxern har mycket arbetsvilja, men behöver känna förtroende för sin förare för att prestera. En boxer tränar man inte med tvång, utan den kräver positiva metoder för att inte tappa intresset. Rasen är annars känd för att vara mentalt stabil och med en stor portion nyfikenhet, mod och energi. En boxer fungerar för det mesta bra som familjehund och hänger gärna med familjen vart de än ska eller vad de än ska göra! Man bör dock inte glömma att den kräver ordentlig fysisk motion och mental stimulans dagligen.

Mer om rasen finns att läsa hos Svenska Boxerklubben och Svenska Brukshundklubben.

Ursprungsland: Tyskland


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Boxern skall vara en medelstor, korthårig, kraftfull hund med kvadratisk kropp och kraftig benstomme. Rörelserna skall vara livliga, kraftfulla, vägvinnande och eleganta. Boxern skall varken förefalla klumpig eller tung, ej heller luftig eller lätt.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd
Hane: 57-63 cm
Tik: 53-59 cm

Vikt
Hane: Över 30 kg
Tik: Ca 25 kg

Uppförande och karaktär:
Boxern skall vara mentalt stabil, självmedveten, lugn och ha jämnt sinnelag. Boxerns temperament och karaktär är av allra största vikt. Dess tillgivenhet och trofasthet mot sin förare och hela familjen liksom dess vaksamhet och oförskräckta mod som försvarare är sedan gammalt berömd. Den är beskedlig i familjen men avvaktande mot främlingar, glad och vänlig i lek men oförskräckt när det är allvar.

Färg:
Gul eller tigrerad, i båda fallen med svart mask. Pälsen är kort och lättskött.

Bichon Frisé

Publicerad 2010-12-15 21:48:55 i Ras-artiklar

Bichon Frisé hör till grupp 9: Sällskapshundar och passar mycket bra som just sällskapshund. Detta utesluter dock inte att man lever ett aktivt liv tillsammans med sin Bichon Frisé, och rasen lämpar sig utmärkt till såväl agility som lydnad och ett aktivt frilufts liv om den får chansen att träna upp sig.




Bichon Frisén är tack vare sin lättsamma sinnesstämning och lekfulla lättlärdhet en utmärkt hund för den oerfarne hundägaren, så länge denne är villig att lära sig allt den kommer åt om rasen och om hundägande i allmänhet. Den kan komma att passa in såväl hos en äldre människa som hos en barnfamilj - men kom ihåg att de vuxna alltid bär ansvaret för hunden.

Om man inte är villig att lära sig pälsvård som tvätt och klippning för att själv sköta om pälsen så behöver man ha tillgång till någon annan som gör det då pälsen kräver mycket skötsel. Är man inte alls intresserad av att sköta om hundens päls så bör man se efter om det finns en annan ras som passar bättre. Fördelen med pälsen hos en Bichon Frisé är å andra sidan att den inte fäller särskilt mycket utan de döda hårstråna fastnar på borsten istället för att ramla ner på golvet.

Aktivering
Rasen kräver måttligt med motion, och en längre promenad på runt en timme om dagen räcker gott och väl utöver de kortare rastningarna. Den älskar dock, precis som de flesta hundar, skogspromenader och mår allra bäst om den ibland får vara lös och busa av sig. Om man tränar upp hunden så kan den absolut vara delaktig även i ett mer aktivt friluftsliv och följa med på fjällturer och annat skoj!

Agility, lydnad och flyball är exempel på träningsformer som man med fördel kan ägna sig åt med sin Bichon Frisé.

På rasklubben Bichon Frisé Ringen kan man läsa mer om rasen och få tips om bland annat pälsvården. Rasklubben hör till specialklubben Svenska dvärghundsklubben som är representaner för Bichon Frisé och 19 andra småraser från grupp 9.

Ursprungsland: Belgien/Frankrike


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Liten glad, livlig och lekfull med högburen och stolt huvudhållning och livliga och uttrycksfulla ögon, nosen ska vara medellång och pälsen ska ha utdragna korkskruvslockar, påminnande om en mongolisk get.

Storlek/Vikt:
Mankhöjden får inte överskrida 30 cm

Färg:
Vit

Schäfer

Publicerad 2010-11-15 21:47:51 i Ras-artiklar

Schäfer-hunden har under flera år toppat listan över flest registrerade hundar och räknas därför till inte bara Sveriges, utan också världens, mest populära hundras. Den hör till grupp 1: Vall-, herde- och boskapshundar och är en arbetande hund.



Schäfern är en tysk hundras som har ett brett användningsområde. Från början vaktade schäfern bostäder och boskap åt människor, men så småningom började den användas alltmer till att valla fårhjordarna. Även om man idag kanske inte ser schäfern som en vallhund i första hand så har många individer fortfarande vallinstinkten kvar. Idag använder man rasen till exempel inom polis, militär, väkteri och andra tjänsteområden och den är också populär som brukshund i de olika bruksgrenarna.

Man bör innan införskaffandet av en schäfer ta till sig rekommendationerna om hur mycket aktivering en hund av denna ras kräver, och ta ställning till om man kan erbjuda detta. För att få en harmonisk hund krävs att man tillgodoser dess behov. Svenska Brukshundklubben och Svenska Schäferhundklubben "rekommenderar två till tre timmars motion per dag plus en stunds mental aktivering i form av till exempel lydnadsträning". Alla individer kräver naturligtvis olika men det är ett gott riktmärke.

Ursprungsland: Tyskland


Ett utdrag ur rasstandarden:

Helhetsintryck:
Den tyska schäfern är en medelstor hund. Den skall vara något långsträckt, stark och muskulös. Extremiteterna skall vara torra och ben stommen stark.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd
Hane: 60-65 cm
Tik: 55-60 cm

Vikt
Hane: 30-40 Kg
Tik: 22-32 Kg

Uppförande och karaktär:
En schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.


Hundraser världen över

Publicerad 2010-06-19 10:00:53 i Ras-artiklar

Man finner idag drygt 400 registrerade hundraser på vår jord, och i Sverige finns nära 300 av dessa representerade.

Alla raser delas in i någon av nedanstående tio grupper, och framöver kommer Till Hund - bloggen att presentera olika raser mer ingående.

Grupp 1: Vall- herde- och boskapshundar

Grupp 2: Pinscher, schnauzer, molosserhundar och bergshundar samt sennenhundar

Grupp 3: Terrier

Grupp 4: Taxar

Grupp 5: Spetsar och raser av urhundstyp

Grupp 6: Drivande hundar, sökhundar och ledspårshundar

Grupp 7: Stående fågelhundar

Grupp 8: Apporterande hundar, stötande hundar och vattenhundar

Grupp 9: Sällskapshundar

Grupp 10: Vinthundar


SKK (Svenska Kennelklubben) kan man läsa mer om raser och rasstandarder, samt på rasklubbarnas egna hemsidor.





Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela