Till Hund

Bloggen har flyttat till tillhund.wordpress.com

Tikens reproduktionscykel - löpet

Publicerad 2011-09-19 20:55:06 i Hundvård & Hälsa

De flesta känner till att det under en tiks liv inträffar ett visst antal löp - tiden då hunden kan bli dräktig. Hon kan reagera på olika vis, somliga individer märker man det knappt på mer än blödningen medan andra blir som Dr Jekyll och Mr Hyde.

Tiken har endast en ägglossning per cykel och den är spontan, det vill säga att den inte kan sättas igång genom en parning som hos exempelvis katten. Tikens sexuella cykel består av fyra stadier...

...ett förberedande stadie (proestrus) som inträffar före ägglossningen
...höglöpet (estrus) med själva ägglossningen
...en efterfas (metestrus) som motsvarar längden av dräktighet och diande
...stadiet av reproduktions inaktivitet (anestrus)


Varje fas varierar i längd hos varje individ, men metestrus - fasen där tiken skulle burit och diat valparna - är relativt konstant oavsett ras och individ (140 dagar). Tiken löper under de två första stadierna och det håller på i snitt i tre veckor. Längden kan dock, precis som ovan nämnt, variera från tik till tik och hos en tik mellan olika löpperioder. Det är tiden på ägglossningen som styr längden.

I regel varar...

...Proestrus i 3-15 dagar
...Estrus i 5-15 dagar
...Metestrus i (110)-140 dagar
...Anestrus i 30-180 dagar

Under förstadiet, proestrus, svullnar vulvan hos tiken och en blodblandad flytning blir synlig. Detta attraherar hanhundarna men tiken accepterar inte att en parning sker i detta stadium.

Under höglöp-perioden, estrus, tar tiken emot hanen om hon accepterat honom och parning kan ske. Under denna period visar tiken upp tecken som ändrad kroppshållning och en svans som förs åt sidan vid stimuli. (Man bör dock vara observant på att vissa tikar uppvisar detta beteende och accepterar hanen trots att hon ej har ägglossning). Under denna period blir även flytningen klar och ändras till slem för att underlätta parningen.

I motsats till många andra arter producerar en tik hormonet progesteron flera dagar innan ägglossning och nivåerna i blodet höjs gradvis oavsett om äggen är befruktade eller ej. Nivån av progesteron är högre hos hunden som art och det är en anledningen till att tikar ofta blir skendräktiga och dessutom kan producera mjölk trots att inga valpar kommit till.


Utfodringsrutiner och tips till hundar som inte äter

Publicerad 2011-09-09 18:32:03 i Hundvård & Hälsa

Hur utfodrar du din eller dina hundar? En, två, tre gånger om dagen eller har de kanske fri tillgång till maten?

Det är, precis som det mesta i hundvärlden, omdiskuterat vad som är det bästa och olika metoder har såklart sina positiva och negativa sidor. Dessutom är det svårt att säga vad som är rätt och fel eftersom det i slutändan måste ställas mot vilken individ det gäller.

I regel brukar det rekommenderas att ju yngre hunden är, desto tätare mellan utfodringarna. Allt eftersom hunden blir äldre glesnar tillfällena och den vuxna hunden brukar oftast, vid portioneringsmetoden, matas 1-2 gånger per dag. Mängden mat och vad man ger hunden är en vetenskap för sig så det får rymmas i andra inlägg.

Fördelen om man ger hunden portionsvis är såklart att man har koll på hur mycket hunden äter, man vet att den får i sig tillräckligt och man märker lätt om hunden ändrar aptit (t.ex. slutar äta) vilket kan vara ett tecken på att något är på tok.

Fördelen med fri tillgång är ju just att hunden alltid har något att göra om den får lite tråkigt. Då kan den gå och knapra på några torrfoderkulor. (Fast helst ska vi ju jobba med våra hundar så mycket att de är nöjda när de är hemma och inte får tråkigt ;-) )Fördelen är också att man slipper komma ihåg att ge hunden mat, om man nu tycker att det är jobbigt. Nackdelen är att man har mindre koll och att matglada hundar lätt lägger på sig en övervikt, något som bekant inte är bra för hunden.

Om hunden inte gärna vill äta upp sin mat så kan man frestas att låta skålen stå. Men det går att lära alla hundar äta sin mat när den serveras, om det är den metoden man föredrar.

* Berika maten med något annat! Hundarna behöver inte jaga för sin mat längre, och att dessutom äta samma torrfoderkulor varje dag är kanske inte så spännande. Detta är en av de vanligaste orsakerna till matstrejk, jämte orsaken att hunden kanske blivit bortskämd med godare mat. ;-) Många hundar behöver få utlopp för sina instinkter och en av dem är att undersöka maten de ska äta. Ca 10% av innehållet i skålen kan med fördel vara någonting annat än den vanliga hundmaten. T.ex. lite potatis, kokt eller rå. Grönsaker, frukt, kött, knäckebröd, pasta.. Med andra ord kanske ett par skedar av familjens rester. Tänk bara på att kolla upp vilka livsmedel som hunden bör undvika! Man kan till och med lägga i sånt som inte är ätbart, t.ex. en sked, någon gång. Bara för att hunden ska få undersöka. Blanda inte runt maten utan låt hunden leta själv och "provsmaka". Man ska inte göra maten godare utan bara låta hunden få utlopp för sin medfödda nyfikenhet.

* Blanda i varmt vatten, det ger mera lukt och kan öka aptiten

* Var konsekvent och ta bort maten om hunden inte äter. Den tar inte skada av att missa något mål mat, utan lär sig snart att äta när det finns. Ställ bara ner den igen till nästa måltid. Friskt vatten ska alltid finnas!

* Man kan med fördel ta långpromenaden innan man utfodrar hunden på morgonen. Det är ju precis vad hundarna får göra i naturen - arbeta och jaga för födan! Detta är något som hjälper många hundar att få bättre aptit. Dels för att de även vid denna metod får utlopp för urminnestiders gamla instinkter, dels för att det såklart ökar hungern när man anstränger sig fysiskt.

* Reducera allting som hunden får mellan måltiderna. Stick inte till den en korvbit eller smörgås lite då och då. Dels blir den bortskämd och vill inte äta vanlig hundmat, sen är den inte helt hungrig vid matdags (kanske till och med mätt) så då är det ganska naturligt att den väljer bort sitt torrfoder.


Man kan testa en eller kombinera flera av tipsen ovan om man har en hund som inte gärna äter sin mat.


Jag förkastar dock inte "fri tillgång"-metoden. Jag brukar inte förkasta några metoder när det gäller hundskötsel och hundträning, sålänge hunden mår bra därför att alla hundar och människor är olika vilket kräver olika lösningar på varje situation. Det jag alltid rekommenderar är att man ska tänka igenom så man är medveten om vad man gör. Gäller i synnerhet vid hundträning då man bör vara medveten om vilket beteende man egentligen belönar. Det är många gånger man inte är det. ;-) 


Om man har flera hundar måste man tänka på att antingen ha flera mat- och vattenskålar, eller vara bra på att läsa av sina hundar. Det är ju alltid en hund som är mer dominant än den andra och i vissa fall tillåter den dominanta inte andra hundar/vågar den mer undergivne hunden inte komma nära maten eller vattnet. Detta kan vara svårt att se eftersom hundar ofta gör upp om rang bara genom blickar och att den undergivne går undan.


Några tips på vägen, lycka till med utfodringen och kom gärna med egna tankar och idéer kring detta!

Uppvärmning & Nedvarvning

Publicerad 2011-07-19 21:50:03 i Hundvård & Hälsa

Något som ibland glöms bort men som inte är desto mindre viktigt att komma ihåg är att man värmer upp hunden och låter den varva ner efter ett träningspass.

Det gäller i allmänhet när man tränar med hunden men förstås i synnerhet vid fysiskt anstängande aktiviteter som konditions- och muskelbyggande övningar samt sporter som agility och andra fysiskt krävande sporter.


Uppvärmningen har två huvudsyften

* För att minska risken för skador
* För att öka prestationsförmågan

Dessutom blir hunden (och du själv) mentalt förberedda vilket gör att resultatet av träningen eller tävlingen förbättras avsevärt.

Ju äldre hunden blir desto viktigare är det att man är noggrann med uppvärmningen, men även unga förmågor behöver värmas upp. Sköter man detta ökar man hundens chans till ett långt och skadefritt liv. Detsamma gäller väderlek, ju kallare det är desto viktigare med en bra uppvärmning men även varmt väder kräver att kroppen successivt värms upp.

Några tips vid uppvärmning:

* Värm upp hunden, även om det "bara" är den vardagliga träningen
* Ta god tid på dig (runt 10-20 minuter är ett minimum)
* Starta med en låg intensitet och öka sedan successivt tills den är likvärdig med den tilltänkta tränings-/tävlingsintensiteten


Nedvarvningen är heller ej att förglömma

När hunden har jobbat hårt så är musklerna varma och mjuka. Om man direkt efter träningen sätter in hunden i bilen t.ex. så kommer musklerna och blodomloppet att kylas ner för snabbt. De slaggprodukter som under den fysiska ansträngningen sätter sig i musklerna hinner då inte transporteras bort med blodomloppet och när hunden sedan ska röra på sig efter att ha varit stilla så kan den bli stel och få ont. Kanske känner du själv igen den känslan?

En förutsättning för att musklerna ska kunna återhämta sig och träningen ska ge resultat är att man faktiskt utför nedvarvning efter träning och tävling. Omvänt mot uppvärmningen så ska nedvarvningen starta i samma intensitet som den faktiska träningen/tävlingen för att sedan successivt trappas ner till väldigt lugnt. En lämplig tid för nedvarvning är 10-20 minuter.


Hundmassage

Publicerad 2011-07-06 21:32:20 i Hundvård & Hälsa

Massage är inte bara skönt utan har även många positiva effekter på hälsa och välbefinnande. Hundar fungerar kroppsligt väldigt lika oss människor vilket betyder att även en hund påverkas positivt av massagebehandlingar.

Det finns ungefär 250-300 muskler på en hund. De sitter i fem olika lager, vilka vi kan känna det ytliga och det strax under. Vi kan dock påverka även resten. Musklerna i en kropp har många funktioner; att skapa rörelse, skydda, skapa hållningsfunktion (jobba mot tyngdlagen), hålla samman leder, sköta muskelpumpen (blodflödet), hålla energilager och skapa värme. 

Genom massage frigörs lugn och ro-hormonet Oxytocin som ökar välbefinnandet så eventuell stress och spänningar släpper eller mildras. Hela kroppen påverkas - både muskler, olika system i kroppen och nerverna. Rent fysiskt så blir kroppen rörligare, man förebygger skador, ökar blodcirkulationen och syretillförseln, kroppen gör snabbare av med slaggprodukter och immunförsvaret stärks tack vare ökad blodcirkulation och ökad cirkulation i lymfsystemet.

Det ska alltid vara upp till hunden om den ska få massage. Första gången kanske den blir orolig -  den vet ju inte vad som är på gång. Kanske kopplar den situationen till kloklippning, att få spruta eller liknande som den känner ett visst obehag emot. Låt hunden ta god tid på sig, förr eller senare kommer den förmodligen förstå hur skönt det faktiskt är! ;-)

Man kan antingen ta med hunden till en hundmassör, som dessutom kan känna igenom kroppen efter spänningar. Kom dock ihåg att en massör aldrig ställer en eventuell diagnos - det gör veterinären! Man kan även med fördel massera hunden själv. Det ger en lugn, avkopplande stund och man stärker relationen mellan varandra. Dessutom har du chans att känna igenom din hund efter eventuella skador.

Tänk på att rasta hunden mycket både före och efter en massagebehandling!


Efter en massage kan man bli förkyld, få ont, bli frusen, få träningsvärk, få nästäppa/dropp, bli kissnödig, få huvudvärk, bli pruttig och/eller få yrsel. Det är kroppens reaktioner på att man har satt igång systemen och är snabbt övergående men tänk på att de även kan drabba hundar så var observant på hur hunden verkar må och låt den vila efter en massage!



Nevill njuter av en stunds massage


I början kan det vara lite konstigt för hunden...



...men ganska snart lär den sig att det faktiskt är en väldigt behaglig upplevelse!

Hundar och värme

Publicerad 2011-03-08 21:43:45 i Hundvård & Hälsa

För varje dag som går så närmar vi oss sommaren. Våren och sommaren innebär värme - på gott och ont. Visst längtar vi efter varmare tider nu när kylan hängt i så länge, men samtidigt kan det innebära en stor fara för våra hundar.

Självklart lämnar vi inte hunden i bilen några längre stunder, framförallt inte på sommaren och vissa tider ska den inte vara där alls om inte vi är med. Påminner gärna om:


FAKTA Temperatur inuti bilen
Tidpunkt Ute Temp. Väder Bil Temp.
08.30 +14 Skugga +19
09.30 +18 Skugga +38
10.30 +20 Blandat +47
11.00 +20 Sol +58
12..00 +23 Sol +62
13.30 +22 Sol +85

(Tabell lånad från Hundsport)

Det hjälper INTE att veva ner rutan lite grann när solen ligger på. I solsken är bilen en dödsfälla för hunden - året om!

Reglerar temperaturen genom munnen
Hundar kan inte svettas som vi människor, de reglerar istället sin kroppstemperatur genom att hässja (andas snabbt/flåsa). Det finns några få svettkörtlar i armhålor, ljumskar och under tassarna men det räcker inte till för att reglera kroppstemperaturen lika effektivt som vi människor gör.

Värmeslag
Värmeslag kan drabba hundar som till exempel är instängda i ett varmt utrymme, och den vanligaste platsen är bilen. Varje år dör hundar som lämnats i bilen och man kan bara tänka sig vilken fruktansvärd upplevelse det måste vara.

Symptom på värmeslag är:

 

  • Hunden hässjar och tandköttet är tegelrött
  • Pulsen ökar och hunden får svårt att andas
  • Kräkning/diarré
  • Hunden är förvirrad och orolig, kan få kramper
  • Medvetslöshet
  • Förhöjd kroppstemperatur (Kan vara upp emot 42 grader då den är medvetslös, normalt har en hund 38-39 grader men individuella avvikelser kan förekomma - ta tempen på din hund vid några tillfällen, samma tid varje gång, för att veta just din hunds normala kroppstemepratur)

Om hunden blir dålig och man misstänker värmeslag bör man...

...flytta den till skuggan
...kyla ner den med svalt vatten alternativt spola med vattenslang över hundens mage och huvud
...försöka få den att dricka vatten om den är vid medvetande
...om man har tillgång till en termometer så bör man hålla regelbunden koll på hundens kroppstemperatur - det är viktigt att få ner temperaturen till 39-40 grader, sedan kan man svepa in hunden i en våt handduk (detta kan man göra varma dagar även om hunden inte fått värmeslag)

Även om hunden verkar återställd efteråt så bör man kontakta en veterinär för rådfrågan och undersökning!


Övervikt

Publicerad 2011-01-30 19:53:14 i Hundvård & Hälsa

I många delar av världen blir människor allt större och detsamma gäller våra hundar. Även i Sverige växer sig antalet överviktiga hundar större och det kan leda till både skador, sjukdomar och en kortare livslängd.

Om man tillåter sig spekulera i orsakerna så kan det gissningsvis bero på några av våra egna förändrade vanor: sämre mat och mindre motion. Men till skillnad från oss så kan hundarna inte själva välja att ändra sin livsstil. Oftast äter de vad som serveras utan att tänka på vare sig näringsinnehåll eller kalorimängd, och det är ytterst ovanligt att en hund själv kan öppna ytterdörren för att ge sig ut på en motionsrunda!

Konsekvenser
En hund som väger för mycket belastar skelett och leder på ett onaturligt sätt vilket gör att det sliter ut dessa delar i förtid. Hunden riskerar också att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, problem med luftvägar och diabetes.

Hur märker man att hunden är överviktig?
En hund i lagom hull kan man känna revbenen på när man stryker handen längs med hundens sidor. Däremot ska man inte se revbenen för då kan den istället behöva lägga på sig ett par kilo. Observera att detta är riktlinjer och att man även behöver se till andra aspekter.

Man bör även kunna se en midja på hunden där revbenen slutar, men hundar med mycket päls kan naturligtvis vara svårare att bedöma. Är man osäker kan man alltid kontakta veterinär för konsultation, där man även kan få råd om hundens kost.

Att få en hund i form
Genom att öka på motionen och dra ner på godis och annat "vid sidan av" den ordinarie maten kan en mindre övervikt ganska enkelt åtgärdas. Är hunden däremot kraftigt överviktig bör man rådgöra med veterinär som kan rekommendera speciellt bantningsfoder där energiinnehållet är lägre men fibermängden högre så hunden känner sig mer mätt. Det är viktigt att man inte ger hunden någonting utöver det som står på dagsransonen!

Hur ska man då göra om man använder godbitar som belöning vid träningen? Man kan med fördel ta en del av hundens mat och ge som belöning. I vissa fall kan man även ge gurka, morötter, sallad eller naturella riskakor som belöning om hunden inte gärna tar fodret.


Kom dock ihåg att det tar tid, att banta hunden sker inte i en handvändning och för att göra det så skonsamt som möjligt bör man sakta men säkert låta hunden gå ner till sin idealvikt. När vikten är nådd måste man tänka på att inte återgå till de gamla vanorna som en gång gjorde hunden överviktig!

Det finns hundar som själva reglerar sin ämnesomsättning och håller en bra vikt trots en sämre kosthållning, medan andra har lättare för att bli överviktiga. Det är vårt ansvar som hundägare att se till att hunden håller den vikt den mår bäst av, och om du får din överviktiga hund att gå ner i vikt kommer du uppleva en gladare och piggare hund som med stor sannolikhet får ett längre liv på köpet!

Vaccination - mot vad?

Publicerad 2011-01-28 21:43:47 i Hundvård & Hälsa

Om man köper sin hund från en seriös uppfödare så har valpen ett fullgott vaccinationsskydd, och är valpen yngre än 12 veckor när man hämtar den bör man ge den sista sprutan vid 12 veckors ålder. Därefter behöver man endast ta med hunden till veterinären en gång per år för påfyllnad av vaccinet.


Men vad är det man vaccinerar mot?

Man vaccinerar nästan alltid hunden mot Parvovirus, Valpsjuka och HCC (smittsam leverinflammation), samt ofta även mot Kennelhosta. Har man sett till att hunden är vaccinerad mot dessa sjukdomar så har man inte bara minimerat risken att ens egen hund insjuknar - man bidrar även till att stoppa spridningen!


Parvovirus:

Symptom
: kräkningar och diarré, kan leda till allvarlig vätskeförlust
Dödlighet: Varierar, vanligare hos valpar (valpar som smittas kan även drabbas av hjärtmuskelskador)
Inkubationstid: (tid från smittotillfälle till insjuknande): 3-14 dagar
Smittar via: avföringen, innan hunden börjat visa tydliga symptom på sjukdom
Smittorisk: Hundar i alla åldrar kan drabbas men mest känsliga är valpar. Smittar ej till människor. Däremot kan människor föra smittan med sig via kläder och skor och viruset över lag är svårt att bli av med när det väl har fått fäste.
Övrigt: Viruset kan ligga latent hos djur som då bär viruset utan att visa några symptom. Det är dessutom mycket smittsamt och vid kräkningar och diarré utsöndras stora mängder av viruset. Parvoviruset har funnits i Sverige sedan 1980.


Valpsjuka:

Symptom: Hög feber till en början, sedan kräkningar, diarré och flytningar från ögon och nos. Minskad aptit. Om sjukdomen fortskrider drabbas hunden ofta av hornhinneinflammation där ögats hornhinna blir sårigt, samt förhårdnad av trampdynorna.
Dödlighet: Hög, hundar som klarar sig kan få allvarliga men i form av kroniskt nedsatt syn och luktsinne, samt neurologiska skador. Sjukdomar som lunginflammation och ögoninflammation kan dyka upp som följd av valpsjukans övriga sjukdomstillstånd, och några enstaka individer får en akut hjärninflammation. Dålig balans, kramper och förlamning kännetecknar detta.
Inkubationstid: (tid från smittotillfälle till insjuknande): 3-6 dagar
Smittar via: Genom inandningsluften och munkontakt. Även via föremål som den smittade hunden varit i kontakt med.
Smittorisk: Mycket låg i Sverige. Några insjuknade hundar varje år, men samtliga fall handlar om ovaccinerade hundar. Smittar ej till människor men rävar, illrar och minkar kan som landlevande djur smittas och till havs kan sälar smittas och föra smittan vidare.
Övrigt: Sjukdomen finns spridd världen över.


HCC:
(Hepatitis Contagiosa Canis) även kallad Smittsam leverinflammation

Symptom: Hög feber, ökad törst, flytningar från ögon och nos, blödningar från slemhinnorna. Även vätskeutträde i vävnaderna kan förekomma.
Dödlighet: Hög dödlighet hos valpar där sjukdomsförloppet kan röra sig om bara några dagar, medan vuxna individer oftast spontant tillfrisknar inom 5-10 dygn.
Inkubationstid: 4-7 dagar
Smittar via: Kontakt med urin, avföring, saliv, matskålar och redskap.
Smittorisk: Viruset kan överleva flera månader i omgivningen. Smittar ej till människor, men människor kan föra sjukdomen vidare.


Kennelhosta:

Symptom: Plötsliga hostanfall, oftast på grund av en infektion med parainfluensavirus i hundens luftvägar, samt kräkreflexer. Även feber och försämrad aptit kan förekomma. Luftrör och bronker blir röda och irriterade samt slembelagda efter virusangrepp.
Dödlighet: Hos vuxna hundar som är friska i övrigt är inte kennelhostan dödlig, men för valpar, äldre hundar och hundar med försämrat immunförsvar kan det bli allvarligt. Även nyopererade hundar löper en större risk vid sjukdom.
Inkubationstid: Varierar beroende på vad som orsakar sjukdomen.
Smittar via: Hostande hundar där infekterade, luftburna vätskedroppar för med sig viruset.
Smittorisk: Man kan inte helt skydda hundar mot kennelhosta då det kan orsakas av olika virusinfektioner, bakterier och mykoplasma. Dock orsakar parainfluensavirus cirka 80% av all kennelhosta så det är väl värt att vaccinera mot. Viruset lever inte länge utanför värddjuren så en relativt nära kontakt krävs, trots att den är luftburen. Störst risk att utsättas för smittan löper hundar i stora grupper, och äldre och svaga hundar är oftast mer mottagliga.
Övrigt: Virusinfektionen går inte att behandla, men inom 1-2 veckor försvinner vanligtvis symptomen som förstärks vid ryck i halsbandet, upphetsning och kylig luft. Sekundära bakterieinfektioner kan ibland behöva behandling i form av antibiotika.



De vanligaste vaccinerna hos veterinären är:

Nobivac DHP live vet som skyddar mot: Valpsjuka, Parvovirusinfektion och Smittsam Leverinflammation (HCC).

samt

Nobivac DHPPi vet som skyddar mot: Valpsjuka, Parvovirusinfektion, Smittsam Leverinflammation (HCC) och Kennelhosta.



TÄNK PÅ:
Spara vaccinationsintygen! Alla seriösa hunddagis, pensionat, hundkurser och även tävlingar och utställningar kräver att hunden är vaccinerad.





Ps! Har du tänkt åka utomlands till sommaren och ta med din hund? Tänk på att det krävs rabiesvaccination vilket tar minst ett halvår att bli färdig med, så kontakta veterinär i god tid innan den planerade resan!



Farliga julväxter

Publicerad 2010-12-17 19:55:44 i Hundvård & Hälsa

En av kvällstidningarna publicerade under gårdagen en artikel där veterinär Lotta Gunnarsson berättar om de växter vi tar in i våra hem runt juletider, och trots att de för oss är vackra att se på kan vara farliga för husdjuren att förtära.

Hundar och katter är nyfikna av naturen, och de smakar gärna på det ena och det andra. Trots att vissa växter smakar illa så äter ibland djuren mer av dem, vilket kan leda till bland annat kräkningar och diarré.

Listan nedan publicerades i artikeln som kan läsas i sin helhet här.


Lista: De giftiga julväxterna djurägare bör ha koll på

  Amaryllis: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

  Hyacint: Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

  Julkaktus: Ofarlig

  Julros: Hela växten är giftig.

  Julstjärna: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar och diarré. Symptomen är i de flesta fall lindriga. Kraftigare besvär med svullnad och sväljsvårigheter kan förekomma.

  Lilja: Ofarlig för hundar. Hela växten giftig för katter. Orsakar i svåra fall njursvikt, kan leda till död.

  Mistel: Bladen och bären giftiga. Orsakar diarré och kräkningar.

  Novemberkaktus: Ofarlig

  Tazett: Hela växten, framför allt löken, är giftig. Orsakar kräkningar och diarré.

  Tidlösa: Hela växten är giftig. Orsakar kräkningar, blodig diarré, cirkulations- och andningsproblem. Förgiftningen påverkar njurarna.

  Tulpan: Framför allt löken är giftig. Orsakar kräkningar, magsmärtor och salivering.

Källa: Agria Djurförsäkringar





Giftigt för hunden

Publicerad 2010-11-20 20:30:30 i Hundvård & Hälsa

Det finns ämnen och livsmedel som för oss människor är helt naturligt att förtära och använda, men som för hunden är rena giftet.

Man hör ofta om dessa ämnen att "jaja, jag brukar ge min hund detta och den har aldrig blivit sjuk", men saken är den att varje hund tål olika stor mängd och är man då redo att chansa? Eller tycker man att det är värt att förkorta hundens livslängd genom att förgifta den. Det kan låta hårt men vissa ämnen lagras i hunden och då hundkroppen inte kan bryta ner och göra sig av med giftet så kan hunden tids nog nå sin gräns. En hund som får i sig nedanstående ämnen kan bli sjuk eller till och med dö, och att ge sin hund en bit choklad för att den sitter och tittar på dig med bedjande ögon är att göra den en björntjänst! Det är inte på något sätt värt det och är inte rättvist mot hunden.


Vi tar här upp två av de vanligaste och mest giftiga livsmedlen:


Choklad - teobromin
Det är allmänt känt att choklad inte är en lämplig godbit för hunden. Kakao innehåller ämnet teobromin som hundar har problem att bryta ner. Ju mindre hunden är, desto mindre mängd krävs för att den ska bli sjuk. Det finns exempel där en hund av springer spaniel-storlek har dött av en 200 grams chokladkaka! "Hundchoklad" som säljs innehåller mest fett och kan ges till hunden utan att man riskerar förgiftning.

Symptomen vid förgiftning är kräkningar, diarré, buksmärtor och/eller hjärtklappning. Inre organ som till exempel lever och hjärta kan ta skada.


Lök
Lök i alla former och sorter, oavsett om den är rå, torkad, i pulverform eller tillagad är oerhört giftigt för hunden och kan ge förändringar i blodbildningen samt leverskador! Det förstnämnda innebär en onormal nedbrytning av de röda blodkropparna vilket kan leda till livshotande blodbrist. Här är det oerhört individuellt hur mycket en hund tål, en mindre hund tål oftast mindre än en stor, men oavsett storlek så lagrar hunden ämnet i kroppen och förr eller senare kan det vara försent. Tänk på att till exempel många korvar och färdiga köttbullar i butiken innehåller lök och att det ofta finns lök i de vanliga hushållsresterna som hunden kanske får!

Symptom vid blodbrist kan till exempel vara att hunden blir trött, slö och svag eller att allmäntillståndet på annat sätt förändras.


Om hunden fått i sig stora mängder av något av ovanstående livsmedel så måste man ta kontakt med veterinär. Denne kan, i ett tidigt skede, ge hunden kräkframkallande medicin och man har en möjlighet att stoppa förgiftningen.


Avmaskning - mask hos hund

Publicerad 2010-07-05 21:10:59 i Hundvård & Hälsa

De maskar som förekommer hos hund är piskmask, olika typer av bandmask (vanligast förekommande hos till exempel jakthundar som äter rått kött och inälvor i samband med jakten), spolmask (vanligast hos valpar och unghundar, då äldre hundar utvecklar en motståndskraft mot denna typ av mask) och hakmask. De vanligaste är spolmask och bandmask.

Hunden kan vara drabbad av inälvsparasiter utan att det märks, och en mindre mängd mask påverkar heller inte din hunds hälsa. Dock kan i vissa fall symptom uppstå som kräkningar och diarre, hosta, försämrad pälskvalitet eller försämrad allmänhälsa. (Notera att dessa symptom kan vara tecken på många olika problem hos hunden och vid minsta oro bör du kontakta och rådfråga veterinär). I vissa fall kan man se maskarna i avföringen eller kräkningarna och då kan man med säkerhet konstatera att hunden är drabbad av mask. På det receptfria avmaskningsmedlet som du kan köpa på apoteket finns instruktioner om hur du går tillväga om du ska avmaska din hund.

Ta kontakt med veterinär:

  • Om din hund är allmänpåverkad.
  • Om du misstänker att din hund har annan mask än spolmask eller bandmask.
  • Om effekten uteblir efter avmaskning.
  • För avmaskning i samband med utlandsresa.

Huruvida man ska avmaska hundar regelbundet eller inte är en omdiskuterad fråga. Man har upptäckt att maskarna kan bli resistenta mot avmaskningsmedlet om man använder det för ofta, i onödan och under felaktiga doser. Det är i alla fall konstaterat att en hund ska bli avmaskad som valp, och sedan vid 1 års ålder. Det som allmänt rekommenderas nuförtiden är att det därefter endast krävs regelbunden avmaskning om hunden är särskilt riskdrabbad (till exempel jakthundar) eller om den drabbats av mask. Veterinär kan genom ett avföringsprov avgöra om mask förekommer. Avmaskningsmedel finns receptfritt på apotek.

För avelstikar gäller andra direktiv. Det är mycket viktigt för både henne och valparna att modern är fri från inälvsparasiter.

Det som är viktigt att tänka på är att om man har flera hundar skall dessa avmaskas samtidigt då det annars lätt uppstår "ping-pong-effekten" där hundarna smittar varandra fram och tillbaka, även om man avmaskat båda två/alla hundarna fast vid olika tillfällen.

För att fördröja resistensutvecklingen gäller följande:

  • Använd avmaskningsmedel diciplinerat. Avmaska vuxna hundar vid misstanke eller konstaterad förekomst.
  • Dosera avmaskningsmedel rätt. Underdosering ökar risken för resistensutveckling.
  • Sträva efter att använda avmaskningsmedel som bara är effektivt mot den maskart som hunden är infekterad med.


Ska man åka utomlands med hunden gäller andra vaccinations- och avmaskningsrutiner. Mer om det kan du läsa i ett senare inlägg.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela