Till Hund

I Sverige och Skandinavien finns det endast en giftig orm som lever fritt ute i naturen och det är huggormen. Även om den är skygg och håller sig undan så gott det går så kan olyckan vara framme och hunden får ett bett när man är ute i skog och mark.

Man känner igen huggormen på att den oftast har ett sick-sack mönster längs ryggen, men även helsvarta individer förekommer. För att skilja de sistnämnda från svarta snokar så kan man titta på huvudet - många snokar har en gul- eller vitaktig fläck på vardera sida om huvudet.

Bild på huggorm lånad från Google

Om hunden skulle ha oturen att få ett bett så är det inte säkert att ormen använder något gift - ungefär en tredjedel att alla försvarsbett tros ske utan att det utsöndras något gift. Om hunden däremot skulle få i sig gift så bör den komma under behandling snarast då giftet förutom smärta och svullnad kan ge inre skador på organ som hjärta, mage, tarmar, njurar och lever.

Symptom vid huggormsbett kan vara:

• Svullnad och smärta runt stället där den blivit biten (man kan ofta se hålen från tänderna)
• Hudområdet kan även bli blåaktigt
• Allmäntillståndet kan försämras och hunden hamna i chock vilket är allvarligt
• Rädsla, vinglig gång, skakningar, svimning och andra avvikande beteenden

Det finns olika faktorer som påverkar hur och hur mycket en hund reagerar på giftet från ett huggormsbett, men man ska alltid ta det på allvar. Hundens ålder och kondition spelar till exempel in, men även hur mycket gift ormen använt och var den bitit.

De vanligaste delarna hunden blir biten på är i ansiktet, och då i synnerhet runt nosen, samt på ben och tassar om den av misstag skulle råka trampa på en orm.

Får hunden bettet i ansiktet riskerar den att luftvägarna svullnar igen, medan ett bett i benet kan orsaka att giftet sprids snabbare genom blodomloppet.

Vad gör man vid ett ormbett?

Om hunden blivit biten så gör man bäst i att undvika så mycket aktivitet som det bara går, helst bära hunden om det finns möjlighet - då förhindrar man att giftet sprids lika snabbt till resten av kroppen.

Veterinär bör uppsökas snarast!

Om en hund förutom märkena efter bettet är helt symptomfri fortfarande efter 8-12 timmar kan man vara ganska säker på att det var ett giftfritt bett.

Åtgärder man inte bör testa är att kyla ner stället för bettet, suga ut giftet eller ge smärtstillande till hunden. Allt detta kan snarare förvärra situationen.

Vila efter ett bett är alltid att rekommendera. Veckan efter bettet ska hunden hållas helt stilla, och under ytterligare en vecka bör den hållas från arbete. Det tar nämligen upp till en vecka för kroppen att bryta ner giftet, och därefter behöver de inre organen vila efter en eventuell förgiftning.

Huruvida man ska använda kortisontabletter som en första åtgärd vid giftiga ormbett är numera omdiskuterat. Kortison neutralierar inte giftet i kroppen utan hjälper bara till att lindra smärtan vilket kan vara till en nackdel om man vill hålla hunden stilla. Det positiva är att den kan förhindra en eventuell allergichock, men då medlet även piggar upp så kan det försvåra bedömningen av hundens allmäntillstånd.

De maskar som förekommer hos hund är piskmask, olika typer av bandmask (vanligast förekommande hos till exempel jakthundar som äter rått kött och inälvor i samband med jakten), spolmask (vanligast hos valpar och unghundar, då äldre hundar utvecklar en motståndskraft mot denna typ av mask) och hakmask. De vanligaste är spolmask och bandmask.

Hunden kan vara drabbad av inälvsparasiter utan att det märks, och en mindre mängd mask påverkar heller inte din hunds hälsa. Dock kan i vissa fall symptom uppstå som kräkningar och diarre, hosta, försämrad pälskvalitet eller försämrad allmänhälsa. (Notera att dessa symptom kan vara tecken på många olika problem hos hunden och vid minsta oro bör du kontakta och rådfråga veterinär). I vissa fall kan man se maskarna i avföringen eller kräkningarna och då kan man med säkerhet konstatera att hunden är drabbad av mask. På det receptfria avmaskningsmedlet som du kan köpa på apoteket finns instruktioner om hur du går tillväga om du ska avmaska din hund.

Ta kontakt med veterinär:

• Om din hund är allmänpåverkad.
• Om du misstänker att din hund har annan mask än spolmask eller bandmask.
• Om effekten uteblir efter avmaskning.
• För avmaskning i samband med utlandsresa.

Huruvida man ska avmaska hundar regelbundet eller inte är en omdiskuterad fråga. Man har upptäckt att maskarna kan bli resistenta mot avmaskningsmedlet om man använder det för ofta, i onödan och under felaktiga doser. Det är i alla fall konstaterat att en hund ska bli avmaskad som valp, och sedan vid 1 års ålder. Det som allmänt rekommenderas nuförtiden är att det därefter endast krävs regelbunden avmaskning om hunden är särskilt riskdrabbad (till exempel jakthundar) eller om den drabbats av mask. Veterinär kan genom ett avföringsprov avgöra om mask förekommer. Avmaskningsmedel finns receptfritt på apotek.

För avelstikar gäller andra direktiv. Det är mycket viktigt för både henne och valparna att modern är fri från inälvsparasiter.

Det som är viktigt att tänka på är att om man har flera hundar skall dessa avmaskas samtidigt då det annars lätt uppstår "ping-pong-effekten" där hundarna smittar varandra fram och tillbaka, även om man avmaskat båda två/alla hundarna fast vid olika tillfällen.

För att fördröja resistensutvecklingen gäller följande:

• Använd avmaskningsmedel diciplinerat. Avmaska vuxna hundar vid misstanke eller konstaterad förekomst.
• Dosera avmaskningsmedel rätt. Underdosering ökar risken för resistensutveckling.
• Sträva efter att använda avmaskningsmedel som bara är effektivt mot den maskart som hunden är infekterad med.

Ska man åka utomlands med hunden gäller andra vaccinations- och avmaskningsrutiner. Mer om det kan du läsa i ett senare inlägg.