Tävlingsdebut
Nevill han har tränat och tränat men tack vare att matte haft bulle i ugnen i två år på raken och dessutom pysslat med en hel del annat samtidigt så har tävlingsdebuten blivit något senare än den ursprungliga planen. Men i helgen är det dags!
Eftersom undertecknad har ett väldigt brett intresse inom hunderiet så får Nevill prova på det mesta. Och det gör han med glädje, en mer arbetsvillig hund får man leta efter! Det roliga är att saker och ting börjar falla på plats nu och tillsammans lyckas vi kanalisera energin i den lilla 5-kilos raketen till någonting vettigt. Eftersom Nevill tänder till extra på agilityn och verkar älska det så är det såklart det vi satsar mest på.
Hundträning ska ju vara kul för både hund och förare!
Slalomen strulade länge men det fungerar tillfredsställande nu. Sen glömdes kontaktfälten bort efter ett träningsuppehåll. Det är så gott som tillbaka men då hände något med gungbrädan. Nevill som aldrig tvekat på den började plötsligt hoppa av innan hälften och visa osäkerhet. Eftersom jag inte lagt märke till att det hänt något i samband med brädan så blev jag förstås förvirrad. Men med lite träning (och betoning på lite) så fungerar det klockrent igen. Varför jag skriver "lite träning" är för att jag bara tränade brädan 2-3 gånger per pass när jag fick det att fungera igen, märkte att det gick sämre ju fler gånger han fick gå över. Och varför fortsätta traggla med något som faktiskt fungerar? ;-)
Antagligen så tycker han att gungbrädan är en aning läskig, även om han inte visar det. Och om jag låter honom gå över den för många gånger vid ett och samma träningstillfälle så blir det en typ av avinlärning.
Nu brukar jag köra brädan en gång när han är uppvärmd och på alerten. Sen någon gång i samband med en bana eller flera hinder i kombination. Och sen eventuellt en gång på slutet - alltid med en riktigt bra belöning förstås!
Eftersom det alltid är något som måste strula så har vi plötsligt dykt på ett nytt problem. ;-) Säcken, eller den platta tunneln. När han väl lärde sig hindret i början av träningen så har han alltid utan tvekan forcerat den - fram tills nu. Tror att det är dags att packa med en burk tonfisk och bege mig till planen i morgon. För nu är det inte lång tid kvar!
Håll alla tummar och tassar för oss är ni snälla. :-)
Eftersom undertecknad har ett väldigt brett intresse inom hunderiet så får Nevill prova på det mesta. Och det gör han med glädje, en mer arbetsvillig hund får man leta efter! Det roliga är att saker och ting börjar falla på plats nu och tillsammans lyckas vi kanalisera energin i den lilla 5-kilos raketen till någonting vettigt. Eftersom Nevill tänder till extra på agilityn och verkar älska det så är det såklart det vi satsar mest på.
Hundträning ska ju vara kul för både hund och förare!
Slalomen strulade länge men det fungerar tillfredsställande nu. Sen glömdes kontaktfälten bort efter ett träningsuppehåll. Det är så gott som tillbaka men då hände något med gungbrädan. Nevill som aldrig tvekat på den började plötsligt hoppa av innan hälften och visa osäkerhet. Eftersom jag inte lagt märke till att det hänt något i samband med brädan så blev jag förstås förvirrad. Men med lite träning (och betoning på lite) så fungerar det klockrent igen. Varför jag skriver "lite träning" är för att jag bara tränade brädan 2-3 gånger per pass när jag fick det att fungera igen, märkte att det gick sämre ju fler gånger han fick gå över. Och varför fortsätta traggla med något som faktiskt fungerar? ;-)
Antagligen så tycker han att gungbrädan är en aning läskig, även om han inte visar det. Och om jag låter honom gå över den för många gånger vid ett och samma träningstillfälle så blir det en typ av avinlärning.
Nu brukar jag köra brädan en gång när han är uppvärmd och på alerten. Sen någon gång i samband med en bana eller flera hinder i kombination. Och sen eventuellt en gång på slutet - alltid med en riktigt bra belöning förstås!
Eftersom det alltid är något som måste strula så har vi plötsligt dykt på ett nytt problem. ;-) Säcken, eller den platta tunneln. När han väl lärde sig hindret i början av träningen så har han alltid utan tvekan forcerat den - fram tills nu. Tror att det är dags att packa med en burk tonfisk och bege mig till planen i morgon. För nu är det inte lång tid kvar!
Håll alla tummar och tassar för oss är ni snälla. :-)
Nevill var med på en 3-timmars vandring i svår - men vacker - terräng förra veckan:
Pillan & Nevill - satsar på nollan