Struktur på träningen
Har fått till ett bra flyt på träningen nu. Vi har en hel del tävlingar inplanerade, framförallt i agility men även rallylydnad och freestyle, så det känns som någon typ av struktur på träningen är nödvändig. Framförallt i freestylen där vi faktiskt ska debutera om ett par veckor.
Freestyle-programmet har jag brutit ner i 20 träningspass och följer den för att inte bli för ivrig och gå för fort fram bara för att det känns bra. Till en början tränar vi in varje rörelse för sig, och även om det är rörelser som Nevill kan sen innan jobbar vi på med dem för att få ett bra flyt, en arbetsvilja och en koncentrationsförmåga oavsett störning runt omkring. Sen länkar jag på fler och fler av momenten i olika etapper medan jag fortfarande tränar vissa rörelser separat. Kedjorna blir längre för att slutligen vara nästan hela programmet och runt pass 17-18 någonstans ska vi ta hela programmet förhoppningsvis i ett bra flyt. Träningsschemat gör det så mycket enklare, jag riskerar inte att missa något moment och det blir inte så hoppigt och tafatt som träningen kan bli utan en plan. Jag för dessutom dagbok efter varje träningspass, bara någon kort mening eller stödord, för att kunna följa utvecklingen samt gå tillbaka och ta tips från tidigare träningar om det kör ihop sig. Det är även lättare att analysera och hitta var det gick snett om man stöter på problem.
Olika träningssätt passar olika personer, men det här passar mig ypperligt eftersom jag annars gärna går för fort fram när det känns bra och ibland kan jag fastna onödigt länge på nåt steg. Träningsplanen och -dagboken hjälper mig att hitta balans i träningen. Sen är det inte sagt att man slaviskt måste följa planeringen. Beroende på hur det går kan man behöva gå tillbaka alternativt kliva fram ett steg, men det blir ofta mer genomtänkta ändringar och träningar på det här viset.
Förra lydnadstävlingen som jag var iväg på med Nevill fick mig att inse att jag borde prova något annat med honom. Varför försöka få honom att tycka om att lägga sig i blött gräs när vi kan träna och tävla i något som gör honom galen av glädje?! Bara för att jag är väldigt förtjust i lydnaden så behöver det inte vara rätt gren för oss. Det finns ju så mycket mer. Freestyle har jag tränat för skojs skull ganska länge men inte såpass mycket eller avancerat att vi varit redo för tävling. Jag har inte ens tänkt på att vi kan tävla i det... Bara för att man är bekväm med det man känner till, och tränat länge. Som agility och lydnad. ;-) Men ibland kanske man faktiskt kan ta ut svängarna lite och se sig om. Vad har man att förlora?
För att göra det hela lite mer spännande så anmälde jag Lillibi till en rallylydnadstävling. Den stora utmaningen ska väl bli att få henne att orka koncentrera sig så länge som en rallybana tar. Hon är fortfarande så färsk träningsmässigt så efter några minuter är hon slut i huvudet och förstår plötsligt ingenting. Men det är bara att jobba på, och öka successivt. Hon tycker ju att det är väldigt skoj i alla fall! Lillibi's debut sker i augusti.
Freestyle-programmet har jag brutit ner i 20 träningspass och följer den för att inte bli för ivrig och gå för fort fram bara för att det känns bra. Till en början tränar vi in varje rörelse för sig, och även om det är rörelser som Nevill kan sen innan jobbar vi på med dem för att få ett bra flyt, en arbetsvilja och en koncentrationsförmåga oavsett störning runt omkring. Sen länkar jag på fler och fler av momenten i olika etapper medan jag fortfarande tränar vissa rörelser separat. Kedjorna blir längre för att slutligen vara nästan hela programmet och runt pass 17-18 någonstans ska vi ta hela programmet förhoppningsvis i ett bra flyt. Träningsschemat gör det så mycket enklare, jag riskerar inte att missa något moment och det blir inte så hoppigt och tafatt som träningen kan bli utan en plan. Jag för dessutom dagbok efter varje träningspass, bara någon kort mening eller stödord, för att kunna följa utvecklingen samt gå tillbaka och ta tips från tidigare träningar om det kör ihop sig. Det är även lättare att analysera och hitta var det gick snett om man stöter på problem.
Olika träningssätt passar olika personer, men det här passar mig ypperligt eftersom jag annars gärna går för fort fram när det känns bra och ibland kan jag fastna onödigt länge på nåt steg. Träningsplanen och -dagboken hjälper mig att hitta balans i träningen. Sen är det inte sagt att man slaviskt måste följa planeringen. Beroende på hur det går kan man behöva gå tillbaka alternativt kliva fram ett steg, men det blir ofta mer genomtänkta ändringar och träningar på det här viset.
Förra lydnadstävlingen som jag var iväg på med Nevill fick mig att inse att jag borde prova något annat med honom. Varför försöka få honom att tycka om att lägga sig i blött gräs när vi kan träna och tävla i något som gör honom galen av glädje?! Bara för att jag är väldigt förtjust i lydnaden så behöver det inte vara rätt gren för oss. Det finns ju så mycket mer. Freestyle har jag tränat för skojs skull ganska länge men inte såpass mycket eller avancerat att vi varit redo för tävling. Jag har inte ens tänkt på att vi kan tävla i det... Bara för att man är bekväm med det man känner till, och tränat länge. Som agility och lydnad. ;-) Men ibland kanske man faktiskt kan ta ut svängarna lite och se sig om. Vad har man att förlora?
För att göra det hela lite mer spännande så anmälde jag Lillibi till en rallylydnadstävling. Den stora utmaningen ska väl bli att få henne att orka koncentrera sig så länge som en rallybana tar. Hon är fortfarande så färsk träningsmässigt så efter några minuter är hon slut i huvudet och förstår plötsligt ingenting. Men det är bara att jobba på, och öka successivt. Hon tycker ju att det är väldigt skoj i alla fall! Lillibi's debut sker i augusti.
Nevill och Lillibi är helt olika träningsmässigt och ligger på olika nivåer, men det är det som gör det så skoj och som dessutom hjälper till att utveckla mig som hundtränare.
Pillan, Nevill & Lillibi