Agility-helg
Hela helgen har gått i agilityns tecken, med en två-dagarstävling. Jag börjar hitta finesserna hos Nevill och vad just han behöver innan ett lopp. Eftersom mina tävlingsnerver kan vara alltifrån dåliga till katastrofala så överarbetar jag gärna och värmer upp alldeles för överambitiöst.
Jag behöver inte lära in något precis innan vi ska in och tävla. Jag behöver inte ens färska upp minnet. Han kan och det sitter i mitt huvud att jag måste lita på honom. Är nog inte ensam om det fenomenet. ;-) Det räcker att kroppen och musklerna är tillräckligt varma och mjuka för att prestera och undvika skador på banan.
Eftersom Nevill är så färsk i tävlingssammanhang så är det fortfarande mycket experimenterande med vad som fungerar och han behöver lära sig vad det handar om. Denna helgen har gett massvis! Han har snappat upp vad agilitytävling handlar om, men att han måste jobba hela vägen. Det finns inga genvägar till belöningen.
Att jag har hittat balansen för hur mycket föreberedelse han (och jag) behöver är nog det viktigaste. Det räcker med promenad som ökas till jogging och sen någon rusch. Ett par tempoväxlingar, riktningsbyten och hopp över benet. Sen just innan start får han några enkla sitt, ligg, stå i all sin enkelhet för att han ska fokusera. Att försöka busa, leka och kampa ger bara motsatt effekt. Behöver heller inte träna på en massa hinder. Gör jag på detta sättet är han lugn, fokuserar och sen när starten går ger han järnet! Sen gäller det att mattes huvud är med. ;-)
Jag vill inte ha en stressad och uppjagad hund. Ser alldeles för mycket sånt och det är inte kul. För mig är det viktigare att ha en balanserad hund, både för att det blir mindre slarvfel men framförallt för att hunden faktiskt mår bra. Farten kan man jobba upp ändå! (För den skull inte sagt att det är enkelt och hundar som har lätt till stress och självbelönar sig genom att rusa runt okontrollerat har en lång väg att gå. Men hade det varit min hund så hade jag valt att bryta den hunden istället för att försöka köra klart banan)
Filmade hur som helst dagens agility- och hopplopp...
...agilityloppet gick bra! Efter gårdagens agilitylopp som blev ett fjasko med en hund som inte alls var fokuserad (fel uppvärmning och nervig förare) blev jag glatt överraskad att han lyssnade bättre och faktiskt avbröt när han höll på att sväva iväg. Försökte mig på ett bakombyte innan balansen, vilket jag verkligen trodde han skulle ta, men det tjorvade ihop sig så det blev en vägran. Antagligen för att han inte är riktigt lika självsäker i tävlingssammanhang. Säcken är jag riktigt nöjd över! Det har blivit nåt med den så han hellre springer förbi, men denna gången ändrade han sig och vände in igen på egen hand utan att jag behövde ta med honom och "börja om". Slalomen som började funka kanon har börjat krångla igen, förmodligen mina hjärnspöken som ställt till det. Ändå tog vi oss igenom den felfritt så det blev bara två vägran i det loppet (balansbommen och säcken). Jag är kanonnöjd!
...hopploppet gick ännu bättre. Jag var mer lugn, fokuserad och framförallt tydlig. Han behöver mycket uppmuntran och stöd vilket han fick nu. Eftersom han tagit säcken på det sätt han gjort i agilityloppet innan så trodde jag att han skulle klara den på första försöket i det här loppet, men ändå blev jag lite chockad när han verkligen gjorde det och blev disorienterad på banan. ;-) Chansade på böjda tunneln och gick bakom fast jag inte var helt hundra på att han skulle ta den då, men det gick kanonfint det med. Det som tjorvade sig här var slalomet såklart. Jag skulle ha fångat upp honom direkt efter tunneln men det gick så *** fort! ;-)
Detta lopp blev det alltså bara en vägran på, i slalomet där han far rakt ut och förbi i början.
Nästa helg ska vi tävla igen, men efter den tävlingen ska vi ta en liten paus för att träna in slalomet från början. Gör om, gör rätt. Jag ska få Nevill att älska det hindret! ;-) (Sen ska vi återigen punktmarkera säcken med tonfisk som belöning och finslipa kontaktfälten) Men framförallt lägga i krutet på slalom-hindret.
Och konditionsträning. Framförallt för matte!
Jag behöver inte lära in något precis innan vi ska in och tävla. Jag behöver inte ens färska upp minnet. Han kan och det sitter i mitt huvud att jag måste lita på honom. Är nog inte ensam om det fenomenet. ;-) Det räcker att kroppen och musklerna är tillräckligt varma och mjuka för att prestera och undvika skador på banan.
Eftersom Nevill är så färsk i tävlingssammanhang så är det fortfarande mycket experimenterande med vad som fungerar och han behöver lära sig vad det handar om. Denna helgen har gett massvis! Han har snappat upp vad agilitytävling handlar om, men att han måste jobba hela vägen. Det finns inga genvägar till belöningen.
Att jag har hittat balansen för hur mycket föreberedelse han (och jag) behöver är nog det viktigaste. Det räcker med promenad som ökas till jogging och sen någon rusch. Ett par tempoväxlingar, riktningsbyten och hopp över benet. Sen just innan start får han några enkla sitt, ligg, stå i all sin enkelhet för att han ska fokusera. Att försöka busa, leka och kampa ger bara motsatt effekt. Behöver heller inte träna på en massa hinder. Gör jag på detta sättet är han lugn, fokuserar och sen när starten går ger han järnet! Sen gäller det att mattes huvud är med. ;-)
Jag vill inte ha en stressad och uppjagad hund. Ser alldeles för mycket sånt och det är inte kul. För mig är det viktigare att ha en balanserad hund, både för att det blir mindre slarvfel men framförallt för att hunden faktiskt mår bra. Farten kan man jobba upp ändå! (För den skull inte sagt att det är enkelt och hundar som har lätt till stress och självbelönar sig genom att rusa runt okontrollerat har en lång väg att gå. Men hade det varit min hund så hade jag valt att bryta den hunden istället för att försöka köra klart banan)
Filmade hur som helst dagens agility- och hopplopp...
...agilityloppet gick bra! Efter gårdagens agilitylopp som blev ett fjasko med en hund som inte alls var fokuserad (fel uppvärmning och nervig förare) blev jag glatt överraskad att han lyssnade bättre och faktiskt avbröt när han höll på att sväva iväg. Försökte mig på ett bakombyte innan balansen, vilket jag verkligen trodde han skulle ta, men det tjorvade ihop sig så det blev en vägran. Antagligen för att han inte är riktigt lika självsäker i tävlingssammanhang. Säcken är jag riktigt nöjd över! Det har blivit nåt med den så han hellre springer förbi, men denna gången ändrade han sig och vände in igen på egen hand utan att jag behövde ta med honom och "börja om". Slalomen som började funka kanon har börjat krångla igen, förmodligen mina hjärnspöken som ställt till det. Ändå tog vi oss igenom den felfritt så det blev bara två vägran i det loppet (balansbommen och säcken). Jag är kanonnöjd!
...hopploppet gick ännu bättre. Jag var mer lugn, fokuserad och framförallt tydlig. Han behöver mycket uppmuntran och stöd vilket han fick nu. Eftersom han tagit säcken på det sätt han gjort i agilityloppet innan så trodde jag att han skulle klara den på första försöket i det här loppet, men ändå blev jag lite chockad när han verkligen gjorde det och blev disorienterad på banan. ;-) Chansade på böjda tunneln och gick bakom fast jag inte var helt hundra på att han skulle ta den då, men det gick kanonfint det med. Det som tjorvade sig här var slalomet såklart. Jag skulle ha fångat upp honom direkt efter tunneln men det gick så *** fort! ;-)
Detta lopp blev det alltså bara en vägran på, i slalomet där han far rakt ut och förbi i början.
Nästa helg ska vi tävla igen, men efter den tävlingen ska vi ta en liten paus för att träna in slalomet från början. Gör om, gör rätt. Jag ska få Nevill att älska det hindret! ;-) (Sen ska vi återigen punktmarkera säcken med tonfisk som belöning och finslipa kontaktfälten) Men framförallt lägga i krutet på slalom-hindret.
Och konditionsträning. Framförallt för matte!
Hopp och hej från Pillan & Nevill