Misslyckanden - bra eller dåligt?!
Om jag påstår att det vid vissa tillfällen av hundträning är positivt med "misslyckanden" och vid andra kan det vara rent förödande, håller du då med?
Jag ska förklara närmare.
Vid inlärning i den bemärkelsen att man lär in moment, eller trix, och när man enbart använder sig utan positiva inlärningsmetoder så kommer hunden att lära sig att bjuda på beteenden som den får betalt för. Sannolikheten för att hunden ska utföra det önskade beteendet är stor då den förstått att den blir belönad för det. Genom att belöningen uteblir när hunden "gör fel", det vill säga då den inte utför det beteendet vi strävar efter, kommer en hund som lärt sig den här typen av inlärning att testa något annat tills den träffar rätt. Man behöver med andra ord aldrig använda sig utav korrigeringar.
Att hunden ibland "misslyckas" blir då bara något positivt, eftersom det kommer hjälpa hunden att förstå vad som förväntas av den och befästa dess kunskap. Som en riktlinje skulle man kunna anta att cirka 80% rätt och 20% "fel" är en lämplig fördelning. Hunden gör tillräckligt mycket rätt för att bli motiverad att fortsätta, men "felen" gör att den börjar tänka och man har en möjlighet att forma momentet tills hunden utför det som man vill.
Vid en annan typ av inlärning som mer kan liknas vid fostran så bör man sträva efter att hunden aldrig ska få misslyckas. Det gäller då i våra ögon eftersom det för hunden är en ren framgång. Jag ska ta ett exempel för att göra det lättare att förstå:
Om vi inte vill att hunden ska jaga efter rådjur när den är lös på skogspromenaden (vilket vi inte vill vare sig för rådjurens skull eller för lagen, dessutom kan hunden råka illa ut och bli skadad) så krävs det att den aldrig någonsin lyckas. Om den lyckas en gång så kommer den garanterat att jaga efter nästa gång också - helt enkelt för att den vet att den kan, och jakten i sig är självbelönande. Man bör hela tiden sträva efter att inte göra utmaningarna svårare än att hunden klarar av dem till 100%! Ett tips är att ha en långlina om man inte vet att man har en säker inkallning på hunden.
Skulle olyckan vara framme så får man inte anklaga hunden, utan komma till den insikt att det är man själv som tränat för lite. Man får börja om från början med enkla övningar. Ge inte upp - trägen vinner och det viktigaste är att man är konsekvent!
Ett annat exempel är vid hundmöten där man bör sträva efter att ha hundens fulla uppmärksamhet om den har en tendens till att visa ett lite för stort intresse för den mötande hunden. Då bör man naturligtvis inte börja öva hundmöten på 5 meters avstånd, utan på ett såpass långt avstånd att man vet att hunden kommer klara uppgiften.
Summa sumarum:
Vid momentinlärning ska man öka svårigheten successivt så att hunden till största delen lyckas med det man förväntar sig av den, men för att lära sig behöver den även "göra fel" vilket bara ignoreras. Rätt beteende belönas - fel ignoreras. Hunden lär sig att tänka själv och våga prova nya saker.
Vid fostran ska hunden aldrig lyckas "göra fel". Om den gör det är det självbelönande och sannolikheten för att den ska försöka utföra det oönskade beteendet igen ökar. Och kom ihåg - i hundens ögon gör den själv aldrig fel utan gör bara det som lönar sig för den!
Jag ska förklara närmare.
Vid inlärning i den bemärkelsen att man lär in moment, eller trix, och när man enbart använder sig utan positiva inlärningsmetoder så kommer hunden att lära sig att bjuda på beteenden som den får betalt för. Sannolikheten för att hunden ska utföra det önskade beteendet är stor då den förstått att den blir belönad för det. Genom att belöningen uteblir när hunden "gör fel", det vill säga då den inte utför det beteendet vi strävar efter, kommer en hund som lärt sig den här typen av inlärning att testa något annat tills den träffar rätt. Man behöver med andra ord aldrig använda sig utav korrigeringar.
Att hunden ibland "misslyckas" blir då bara något positivt, eftersom det kommer hjälpa hunden att förstå vad som förväntas av den och befästa dess kunskap. Som en riktlinje skulle man kunna anta att cirka 80% rätt och 20% "fel" är en lämplig fördelning. Hunden gör tillräckligt mycket rätt för att bli motiverad att fortsätta, men "felen" gör att den börjar tänka och man har en möjlighet att forma momentet tills hunden utför det som man vill.
Vid en annan typ av inlärning som mer kan liknas vid fostran så bör man sträva efter att hunden aldrig ska få misslyckas. Det gäller då i våra ögon eftersom det för hunden är en ren framgång. Jag ska ta ett exempel för att göra det lättare att förstå:
Om vi inte vill att hunden ska jaga efter rådjur när den är lös på skogspromenaden (vilket vi inte vill vare sig för rådjurens skull eller för lagen, dessutom kan hunden råka illa ut och bli skadad) så krävs det att den aldrig någonsin lyckas. Om den lyckas en gång så kommer den garanterat att jaga efter nästa gång också - helt enkelt för att den vet att den kan, och jakten i sig är självbelönande. Man bör hela tiden sträva efter att inte göra utmaningarna svårare än att hunden klarar av dem till 100%! Ett tips är att ha en långlina om man inte vet att man har en säker inkallning på hunden.
Skulle olyckan vara framme så får man inte anklaga hunden, utan komma till den insikt att det är man själv som tränat för lite. Man får börja om från början med enkla övningar. Ge inte upp - trägen vinner och det viktigaste är att man är konsekvent!
Ett annat exempel är vid hundmöten där man bör sträva efter att ha hundens fulla uppmärksamhet om den har en tendens till att visa ett lite för stort intresse för den mötande hunden. Då bör man naturligtvis inte börja öva hundmöten på 5 meters avstånd, utan på ett såpass långt avstånd att man vet att hunden kommer klara uppgiften.
Summa sumarum:
Vid momentinlärning ska man öka svårigheten successivt så att hunden till största delen lyckas med det man förväntar sig av den, men för att lära sig behöver den även "göra fel" vilket bara ignoreras. Rätt beteende belönas - fel ignoreras. Hunden lär sig att tänka själv och våga prova nya saker.
Vid fostran ska hunden aldrig lyckas "göra fel". Om den gör det är det självbelönande och sannolikheten för att den ska försöka utföra det oönskade beteendet igen ökar. Och kom ihåg - i hundens ögon gör den själv aldrig fel utan gör bara det som lönar sig för den!