Ormbett
I Sverige och Skandinavien finns det endast en giftig orm som lever fritt ute i naturen och det är huggormen. Även om den är skygg och håller sig undan så gott det går så kan olyckan vara framme och hunden får ett bett när man är ute i skog och mark.
Man känner igen huggormen på att den oftast har ett sick-sack mönster längs ryggen, men även helsvarta individer förekommer. För att skilja de sistnämnda från svarta snokar så kan man titta på huvudet - många snokar har en gul- eller vitaktig fläck på vardera sida om huvudet.
Bild på huggorm lånad från Google
Om hunden skulle ha oturen att få ett bett så är det inte säkert att ormen använder något gift - ungefär en tredjedel att alla försvarsbett tros ske utan att det utsöndras något gift. Om hunden däremot skulle få i sig gift så bör den komma under behandling snarast då giftet förutom smärta och svullnad kan ge inre skador på organ som hjärta, mage, tarmar, njurar och lever.
Symptom vid huggormsbett kan vara:
- Svullnad och smärta runt stället där den blivit biten (man kan ofta se hålen från tänderna)
- Hudområdet kan även bli blåaktigt
- Allmäntillståndet kan försämras och hunden hamna i chock vilket är allvarligt
- Rädsla, vinglig gång, skakningar, svimning och andra avvikande beteenden
Det finns olika faktorer som påverkar hur och hur mycket en hund reagerar på giftet från ett huggormsbett, men man ska alltid ta det på allvar. Hundens ålder och kondition spelar till exempel in, men även hur mycket gift ormen använt och var den bitit.
De vanligaste delarna hunden blir biten på är i ansiktet, och då i synnerhet runt nosen, samt på ben och tassar om den av misstag skulle råka trampa på en orm.
Får hunden bettet i ansiktet riskerar den att luftvägarna svullnar igen, medan ett bett i benet kan orsaka att giftet sprids snabbare genom blodomloppet.
Vad gör man vid ett ormbett?
Om hunden blivit biten så gör man bäst i att undvika så mycket aktivitet som det bara går, helst bära hunden om det finns möjlighet - då förhindrar man att giftet sprids lika snabbt till resten av kroppen.
Veterinär bör uppsökas snarast!
Om en hund förutom märkena efter bettet är helt symptomfri fortfarande efter 8-12 timmar kan man vara ganska säker på att det var ett giftfritt bett.
Åtgärder man inte bör testa är att kyla ner stället för bettet, suga ut giftet eller ge smärtstillande till hunden. Allt detta kan snarare förvärra situationen.
Vila efter ett bett är alltid att rekommendera. Veckan efter bettet ska hunden hållas helt stilla, och under ytterligare en vecka bör den hållas från arbete. Det tar nämligen upp till en vecka för kroppen att bryta ner giftet, och därefter behöver de inre organen vila efter en eventuell förgiftning.
Huruvida man ska använda kortisontabletter som en första åtgärd vid giftiga ormbett är numera omdiskuterat. Kortison neutralierar inte giftet i kroppen utan hjälper bara till att lindra smärtan vilket kan vara till en nackdel om man vill hålla hunden stilla. Det positiva är att den kan förhindra en eventuell allergichock, men då medlet även piggar upp så kan det försvåra bedömningen av hundens allmäntillstånd.